486
1100585
Gösta Adrian-Nilsson
(1884-1965)
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"
Gösta adrian nilsson, "marin"

"Marin"

Signerad GAN med ankare. Utförd ca 1920. Uppfodrad duk 71,5 x 60 cm. Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm önskar låna in detta konstverk till utställningen "Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik", vilken kommer att visas sommaren 2019.

Följerätt: Ja
Utropspris: 

2 000 000 - 2 500 000 SEK

192 308 - 240 385 EUR

Klubbat pris: 
2 000 000 SEK
Proveniens

Bukowski Auktioner, Auktion 403, 3 december, 1976, kat. nr. 1, avbildad pl. 1.

Utställningar

Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "GAN 1884-1984", med titeln "Fransk matros", kat nr 134.
Malmö konsthall, "GAN", 1984, kat nr 134.

Övrigt

Gösta Adrian-Nilsson (GAN) har som få andra svenska konstnärer följt sin egen väg i skapandet av en unik samt mycket personlig modernism i sitt konstnärskap. Jan Torsten Ahlstrand har skrivit följande initierade beskrivning:
”Gösta Adrian-Nilsson (GAN) hade turen att dimpa ned på den europeiska konstscenen i rätt ögonblick vid två olika tillfällen: i Berlin 1913 och i Paris 1920. I Berlin blev den tidigare veke symbolisten från Lund omvänd till den kontinentala modernismens nya ismer, som han skapade en högst personlig syntes av. När han kom till Paris i juni 1920 och lärde känna Fernand Léger var han redan på väg mot en mera samlad kubism i den syntetiska kubismens anda. GAN beundrade Légers maskulina och formstarka maskinkubism, men någon Léger-efterföljare blev han inte som många andra inom 1920-talets avantgarde. I Paris fortsatte GAN ibland med att måla sjömansmotiv men nu i sin nya syntetiskt-kubistiska stil. GAN var besatt av sjömännen av erotiska skäl och för att han beundrade geometrin och färgerna i deras uniformer. Redan under 1910-talet fascinerades han av kontrasten mellan mörkblå och vitklädda matroser. GAN:s beundran för sjömännen förstärktes också av att han såg dessa ’havens riddare’ som representanter för äventyret och den lockelse som låg i att drömma om exotiska länder”.
Ahlstrands välgrundade analys stöds av GAN själv som antecknade följande i en av sina dagböcker den 24/1 1918:
”Jag har aldrig varit på sjön. Aldrig har jag känt den kalla, sotiga ytan av ett däcks pansartorn, eller ett vindfyllt segelslag över mitt huvud. Endast nödtorvtigt känner jag en båts byggnad, en segelskutas rigg. Och dock – genom er, som leva i deras värld – älskar jag till passion allt det som därtill hör. Om jag varit sjöman – skulle jag då känt detsamma? Visst icke. Det skulle helt visst icke ägt samma eggande makt över mig. Dock – ännu djupare sträcker sig min samhörighet med er I havets vilda söner. Allt vad som lides av kärlekshunger, längtan och dröm ombord – det har jag känt, hungrat, längtat, drömt under stjärnorna som I.”
En av GAN:s favoritförfattare var passande nog Jack London vars många äventyrsberättelser till havs ofta och gärna lästes av GAN. Hösten 1919 flyttade GAN temporärt till hamnstaden Göteborg, vilket även det beskrivits av Ahlstrand: ”Under större delen av hösten 1919 bodde GAN i Göteborg. […] GAN hoppades att få komma med som fripassagerare ombord på ett fartyg till Sydamerika eller Söderhavet – bort från den europeiska civilisationen”. Drömmen om Sydamerika eller Söderhavet kom dessvärre aldrig att realiseras. GAN kom emellertid med S/S Flandria från Göteborg till Frankrike och trött på Sverige – ”medelmåttornas fosterland” – anlände GAN till Gare Saint-Lazaire i Paris den 4 juni 1920.
Jan Torsten Ahlstrand har skrivit följande om GAN:s första tid i Paris:
”Efter en inledande period i Paris, då Eiffeltornet först fångade hans stora intresse, övergick GAN i sitt måleri till motiv med matroser, tjurfäktare, harmonikaspelare, kortspelare etc. I december 1920 målade han en stor sjömanstavla till Salon des Indépendants med titeln ’Marin à bord’ (senare i Sverige kallad ’Kryssare med matroser’). […] Han ställde […] ut ’Marin à bord’ på Independentsalongen i Grand Palais tillsammans med bl.a. en stor version av ’La Tour Eiffel’ och fick se sina målningar hänga bredvid ’Picabias dadaism’ (GAN i dagboken 24.1.1921). Till GAN:s glädje fick ’Marin à bord’ ett positivt omnämnande av kritikern Thiebault-Sisson i tidningen Le Temps”.
Katalognumret är signerat med GAN:s ankarmonogram (sinnrikt inkomponerat i bilden i form av en tatuering på matrosens handrygg), som han uppfann i Göteborg i september 1919 och använde sig av under den första tiden i Paris, innan han under våren 1921 övergick till den mera ”kubistiska” signatur som kom att bli hans speciella parissignatur. Utifrån denna information bör målningen kunna dateras till en period som sträcker sig från juni 1920 till (senast) våren 1921. Att målningen torde vara utförd i Paris, snarare än Göteborg, styrks av det faktum att GAN själv, med sin karakteristiska handstil, försett spännramen med anteckningar på franska: ”3 PEINT. 2 DESS.” Till detta kommer även att den avbildade matrosen är iklädd en fransk sjömansuniform med den för landet så typiska huvudbonaden (”Bachi”) med dess krönande röda boll (pompon rouge).

Jan Torsten Ahlstrand har, som sagt, påtalat att GAN under 1921 då och då återkom till favoritmotivet med sjömännen/matroserna, fast nu i fransk tappning. Dessa målningar präglas generellt av ett påfallande större drag av syntetisk kubism vilket talar för att ”Marin (Fransk matros)” utfördes relativt snart efter ankomsten till Paris, troligtvis redan under andra halvan av 1920.
Den påfallande maskulina matrosen tar upp merparten av bildrummet där han, mot en dov bakgrund där man kan ana fragment av skeppsriggar, självsäkert poserar sittandes bredbent med en tänd cigarett i munnen. Betraktarens blick dras lätt och gärna mot de färgstarka symboler som GAN placerat in centralt i kompositionen. Dessa kan möjligtvis utläsas som en kortleks tecken för spader (om än röd istället för svart) samt klöver, vilket eventuellt kan ses som ett uttryck för att matrosen spelar kort. Utifrån detta ligger det nära till hands att se auktionens målning som en föregångare till den berömda ”Harmonikaspelaren II” från 1921-22 där såväl spelkort (ruter och klöver) som en brinnande cigarett återfinns i kompositionen med den dragspelande franska matrosen vilken utförts i GAN:s mer syntetiskt kubistiska stil som kom att prägla hans produktion i Paris under åren 1920-25.

/Pedro Westerdahl
Curator för utställningen: "Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik", vilken kommer att visas på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm sommaren 2019.

Köpinformation
Kontakta specialist
Lena Rydén
Stockholm
Lena Rydén
Specialist modern konst, grafik
+46 (0)70 778 35 71